Hur förlikar man sig med att männen man älskar eller känner eller jobbar med också kan vara en förövare? Till och med ens egen? Vi behöver komma bort från bilden av förövaren som ett ursinnigt monster (eller invandrare), den andre, som är så enkel att ta avstånd från och istället inse att han är en av oss andra, en av alla män vi har omkring oss, som vi litar på och känner.
Erika Hallhagen jobbade tillsammans med Fredrik Virtanen på aftonbladet i flera år och hennes minnen är ju allt andra än behagliga. Nu möts de igen, efter #metoo-revolutionen där båda tycks gått vidare. Våra postpatriarkala hjältinnor frågar hur man går från att vara livrädd för någon till att förlåta? Och har just män svårt att stå till svars för sina handlingar? Ibland tycks det som att det bara drabbar dem. Att de är utanför sin egen kontroll. Att de inte kan bättre.
Och handlar det egentligen om Fredrik Virtanen eller är han bara en symbol för alla de män vi behövt utstå?
MORDISK STÄMNING // 911 what's your emergency?
Le grande finale - #75
Vem tjänar på våld? - #74
Det är tanken som räknas - #73
MORDISK STÄMNING // Nördar som mördar
Känslor eller källkritik
MORDISK STÄMNING // pojken med släggan
Drevet går - #71
Hångelkompisar - #69
MORDISK STÄMNING // mamma vet bäst
Vem tror du att du är - #68
Det är inte synd om oss - #67
Bäst i klassen - #66
Manspread på pendeln - #65
Egalias döttrar - #64
Feministisk manscurling - #63
Herrskap & tjänstefolk - #62
Alla kvinnor är våp - #61
Snabba cash - #60
Åsiktskorridoren - #59
Create your
podcast in
minutes
It is Free
The Modern West
Mellan Himmel och Jord
Partiernas Historia
Motionsklubben - med systrarna Kallur
FÖRNYARNA
Mark & Jonas podd