I första avsnittet frågar sig Hedvig om Strindberg verkligen hatade kvinnor så mycket, medan Lydia i likhet med författaren lider av hybris. Och är inte En dåres försvarstal något av artonhundratalets autofiktion?
Litteratur:
"En dåres försvarstal" av August Strindberg
"August Strindberg" av Olof Lagercrantz
"Skaparkriser: Strindbergs Inferno och Dagermans" av Johan Cullberg