Skrivande som terapi

Att sätta ord på känslor och tankar är en hörnsten inom det terapeutiska arbetet. Genom att formulera sig så kan få syn på sitt känslor. Men när det talade ordet står i vägen kan man istället skriva.

Det menar psykologen och författaren Jenny Jägerfeld som har ägnat sig åt terapeutisk skrivande med klienter. Det kan var kaotiskt och oförutsägbart. Men man vågar benämna det som är det allra svåraste. Man sätter ord på det. Ibland har jag gett klienter uppgiften att skriva 4 gånger, 20 minuter om dagen. Det handlar om att skriva oavbrutet utan att lyfta pennan från pappret. Man skriver också vad man känner i kroppen. Terapeutens roll är då att hjälpa till och sortera i alla känslor. För de som känner att det kan vara svårt att prata kan det vara förlösande att få skriva. Det ska komma från det innersta. Det behöver inte vara korrekt. Man ska bara skriva för sin egen del och försöka frigöra sig från en bedömningsinstans, säger Jenny Jägerfeld. På kvinnoanstalten Hinseberg har författaren och skrivpedagogen Magnus Utvik hållit i skrivcirklar för de intagna som resulterat i en nyutgiven antologi, Hälsningar från Hinseberg. Ju längre tiden gick så insåg Magnus Utvik att skrivandet hade ett terapeutiskt syfte och innebörd för deltagarna.  Grammatik och det som hör till andra skrivcirklar blev sekundärt på skrivarcirklarna på anstalten. Det viktiga för deltagarna var att upptäcka på vad man hade på insidan, och att bli sedd. När jag insåg detta slutade jag att försöka vara en duktig lärare och började istället fokusera på vad kvinnorna ville berätta.Jenny Jägerfeld uttrycker att skrivandet kan ge klienten/patienten en berättelse av sitt liv. Det kan hjälpa de personer som känner att de har en kaotisk idé om sitt liv. Man behöver ha en berättelse, något att utgå ifrån när man ska jobba med sig själv. I skrivandet kan man få ordning på alla dessa minnesfragmenten som upplevs som kaotiskt. Ibland spelar det inte roll att det är exakt sant. Men man får en utgångspunkt och då kan känslan av kaos upphöra. Dagboken är en form som använts inom terapeutiskt skrivande. Men det kan även visa sig ha terapeutiska funktioner att läsa någon annans dagbok. När skribenten Sara Abdollahi läste Lars Noréns dagböcker så kom hon till insikter om sig själv, trots att författaren och hon själv till synes inte hade mycket gemensamt. Jag såg Lars Noréns texter som otrevliga och märkte att jag gillade det. Han var både kritisk och bejakande. Det kändes så ärligt och i hans texter fick jag syn på mig själv.Hon menar att det terapeutiska i skrivandet handlar om att få nedteckna det som inte sägs.  Tankarna får vandra och man får en paus från allt babbel och brus. Det är så mycket som står i vägen i samtalet för att nå något djupare. Dit når jag istället genom att skriva.Gäster i programmet: Jenny Jägerfeld, psykolog och författare. Magnus Utvik, författare och skrivpedagog som leder skrivcirkel på Hinsebergs-anstalten. Sara Abdollahi, kritiker och essäist. Reportage: Vår reporter Simon Sarnecki går i skrivterapi för den danska terapeuten Anette Aggerbeck för att se hur han själv påverkas.  Dessutom möter en av deltagarna i skrivcirkeln på Hinsebergsanstalten, Judith, vars texter finns med i antologin Hälsningar från Hinseberg. Programledare: Stina Näslund. Producent: Shang Imam.