Året är 1932.
Plats: Ett hotellrum i Oslo.
Far och son Stockman har tagit in på ett exlusivt hotell i staden och har hyrt två intilliggande rum.
I det mellan sovrummen placerade trivselrummet sitter fadern uppe, trots att det är mitt i natten.
Sonen hör fadern mumla, och öppnar dörren...
Fadern (Rolf Stockman), 43 år: Gunnar Martin Aronsson
Sonen (Yngve Stockman), 18 år: Lukas Sköld
Duration: 32:16
Regi, redigering: Gunnar Martin Aronsson
Produktion: Evolution X4 Drama
--
För dig som vill ha manuset som pdf. (e-bok)
skriv till evolutionX4@yahoo.com
Pris: 59 SEK inkl. moms
Betalning via PG 609 83 52-5
Du får en bekräftelse på din beställning.
Manuset sänds till din mailbox.
--
Q & A med Gunnar Martin Aronsson
-Hur fick du idén till den här pjäsen?
-Som vanligt är det svårt att ringa in vad som egentligen är begynnelsen på ett verk. Som jag minns det hade jag i alla fall läst en del biografier över Gösta Ekman den äldre och någonstans där tände det till.
-Kan du berätta något om själva tematiken i Audio Dramat?
-Det som intresserade mig på en mer existentiell, familjerelaterad nivå mer än själva personen GE d.ä. var hur sonen förhöll sig till fadern och vice versa. Spelet dem emellan, sökandet efter bekräftelse och beroendet av bekräftelse och smärtan, både den påtagliga och den potentiella, inför att bli avvisad - fadern primärt av sin publik men även - undermedvetet - av sin son, och sonen primärt av sin far.
Som så ofta är utgångspunkten för mina familjedramer att familjemedlemmarna egentligen älskar varandra, men de förstår det inte, eftersom andra element dykt upp som blockerar de genuina känslorna. Det som blockerar kan vara av olika art, men här handlar det om faderns egen gradvisa ingång till ett annat beroende.
-Dina pjäser har ofta en dubbelhet i sig, i synnerhet när det ger sluten. Det kan vara svårt att avgöra om man kan betrakta dem som "olyckliga" slut eller som förhållandevis ljusa slut.
-Ja, eftersom jag menar att själva dubbelheten är inskrivet i Livet självt, handlar det framförallt om att envar själv får - eller tvingas - att välja hur tolkningen av händelser skall utfalla. Jag överlämnar alltså den finala tolkningen till lyssnaren eller läsaren, även om jag styr själva den dramatiska farkosten nästan fram till hamnen.