Predikoserien om Nehemja bok fortsätter med del 3 som utgår ifrån kapitel 8. Tyvärr saknas någon minut i början men predikan utgår ifrån vers 1 och fortlöper genom kapitlet. Här möts vi av en av Bibelns mest gripande skriftställen för här talar skriften om sig själv och hur viktigt det är att den är i centrum för all kristen lära och liv. Sedan reformationens dagar brukar man tala om "Sola Scriptura", med andra ord "skriften allena" som uttryck för att det är den enda källan och auktorite...
Predikoserien om Nehemja bok fortsätter med del 3 som utgår ifrån kapitel 8. Tyvärr saknas någon minut i början men predikan utgår ifrån vers 1 och fortlöper genom kapitlet. Här möts vi av en av Bibelns mest gripande skriftställen för här talar skriften om sig själv och hur viktigt det är att den är i centrum för all kristen lära och liv. Sedan reformationens dagar brukar man tala om "Sola Scriptura", med andra ord "skriften allena" som uttryck för att det är den enda källan och auktoriteten för en kristen församling. Men ibland glömmer man lätt ett annat men också minst lika viktigt förhållningssätt: "Tota Scriptura", dvs "hela skriften". Det är lätt att hävda att man hämtar sin inspiration från ett visst bibelställe för att legitimera sin predikan, men har man förankrat det i hela skriftens budskap - den s.k. "röda tråden" som löper från pärm till pärm? Vi brukar ju kalla oss för väckelsens folk där Gudsordet är i centrum och människor samlas i skaror vid Jesu fötter men ett ganska vanligt fenomen är att det efter ett tag blir så att man kompromissar med Guds ord. "Sola Scriptura" kanske fortfarande praktiseras, men inte "Tota Scriptura". Därför behöver vi gång på gång återvända till Nehemjas kapitel om hur Esra föreläste lagen för att påminna oss om hur viktigt det är att Guds ord föreläses och begripliggörs samt vilken gripenhet som drabbade Israels folk när de fick smaka på Guds goda gåvor.
"När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina städer, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt Israel. Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var på första dagen i sjunde månaden. Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor, dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till lagboken. Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som man hade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam. Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stod högre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folket upp. Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: ”Amen, Amen”, med uppräckta händer; och de böjde sig ned och tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden. Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, så att man förstod det som lästes.
Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: ”Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen icke och gråten icke.” Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. Och han sade ytterligare till dem: ”Gån bort och äten eder bästa mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN är eder starkhet.” Också leviterna lugnade allt folket och sade: ”Varen stilla, ty dagen är helig; varen icke bedrövade.” Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkring gåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat på det som man hade kungjort för dem.
Dagen därefter församlade sig huvudmännen för hela folkets familjer, så ock prästerna och leviterna, till Esra, den skriftlärde, för att giva närmare akt på lagens ord. Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden, och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem och säga: ”Gån ut på bergen och hämten löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmträd och andra lummiga träd, och gören lövhyddor, såsom det är föreskrivet.” Då gick folket ut och hämtade sådant och gjorde sig hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, så ock på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten. Och hela församlingen, så många som hade kommit tillbaka ifrån fångenskapen, gjorde sig lövhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty från Jesuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn icke gjort så. Och där rådde mycket stor glädje. Och man föreläste ur Guds lagbok var dag, från den första dagen till den sista. Och de höllo högtid i sju dagar, och på åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt."
Neh 8:1-18 (1917 års översättning)
