Del 2: Kayo Shekoni – Mellanförskap, motgångar och mod att vara sig själv

I andra delen av samtalet med Kayo Shekoni fortsätter vi att utforska livet bakom kulisserna – bortom glitter och scenljus.

Vi pratar om mobbning, om att debutera tidigt som artist och om den kraft som kan födas ur revanschlust: “Jag ska visa dem – I will survive!”. För Kayo blev det ett bränsle, en väg framåt, ett verktyg att inte skämmas för.

 

Discomusiken blev hennes frizon – ett soundtrack för utanförskap, men också för frigörelse. Genom ikoner som Grace Jones och Donna Summer fann hon bekräftelse och en känsla av tillhörighet. “Disco var min räddning – kvinnor fick vara solo, dansa själva, äga sin plats.”

 

Vi pratar även om frihet – att som kvinna, dotter, yrkesperson få definiera sig själv. Inte låta andra sätta rubriken. “Min frihet är att vara jag – med alla färger, skrynklor och fel.”

 

Mellanförskapet löper som en röd tråd. Att inte få vara en självklar del av något, men heller inte vilja bli placerad i ett fack. “Du är svart, men du är ju Kayo” – vad betyder det ens?

Kayo delar också sina tankar om den förändrade rasismen – hur hatet blivit skarpare, mer oförskämt, och rätten att säga vad som helst till vem som helst mer självklar. Men också om ansvar, civilkurage och att vi alla har en roll i att stå upp för varandra.

 

Vi pratar om motgångar, intuition, andlighet – och om det lilla barnet inom oss. Den lilla Kayo som behöver få plats, som vill bli lyssnad på.

“Mitt livsmotto? Att fortsätta bli den bästa versionen av mig själv. Och att våga fråga: Vad behöver du i dag, Kayo?”

Ett naket, varmt och klokt samtal om mod, mellanrum, musik och att ge sig själv det man behöver.