Jag är kronisk förbannad. Är inte ni det? Känner ni inte hur det brinner? Jag känner ilska, bitterhet, hat och jag blir bara ännu mer förbannad när nån säger åt mig att lugna ner mig, att min ilska är okonstruktiv och att hat inte leder nånstans. Människor som aldrig blir riktigt arga är likt pacifister otroligt privilegierade och de använder detta som ett verktyg för att se ner på andra, vi som är lite sämre eftersom att vi är arga och rabiata.
Men behöver man vara förbannad? Behöver man hata? Finns det en plats och tid för allt och finns det ett syfte i att hålla god ton ibland? Absolut. Vi reder ut detta omdebatterade. Häng med!
Do they spark joy? - #38
Far åt pipsvängen - #37
Martyr eller tyrann - #36
Orakade manshatare - #35
Kolonisera mera - #34
Det sexiga barnet - #33
Feminismen i anala fasen - #32
Googla för fan! - #31
Parningsdansen - #30
Kvinnorummet - #29
Feministfällan - #28
Den fula flatan - #27
Groomingkultur & snuskgubbar - #26
En livsfarlig tjockis - #25
Inte din hora - #24
Pojkar, flickor & pedagoger - #23
I valet och kvalet - #22
Flykten från könsträsket - #21
Den ofrivilliga influencern - #20
Murder she wrote - #19
Create your
podcast in
minutes
It is Free
The Modern West
Mellan Himmel och Jord
Partiernas Historia
Motionsklubben - med systrarna Kallur
FÖRNYARNA
Mark & Jonas podd