Vi har alla hört det. Acceptans är vägen till att kunna gå vidare. Men vad innebär det i praktiken? Ska jag acceptera att jag blivit slagen som barn och förlåta en partner som ljugit och bedragit? Varför ska jag acceptera något som kränkt mig, nog är det väl ändå viktigare att säga ifrån och tillåta sig att vara arg och ledsen? Hur går det här ihop?