Bror Lustig

Det var en gång en stor krig, och när det tog slut blev många soldater entledigade. Då fick också Bror Lustig sitt avsked, och dessutom ingenting annat än ett litet bröd och fyra kreuzers i pengar, med vilka han begav sig. Sankt Petrus hade dock ställt sig i hans väg i form av en fattig tiggare, och när Bror Lustig kom fram, tiggde han av honom. Bror Lustig svarade, "Kära tiggare, vad ska jag ge dig? Jag har varit soldat och har fått mitt avsked, och har ingenting annat än detta lilla bröd och fyra kreuzers i pengar; när det är slut, kommer jag att behöva tigga lika väl som du. Ändå ska jag ge dig något." Därpå delade han brödet i fyra delar, och gav aposteln en av dem, och likaså en kreuzer. Sankt Petrus tackade honom, gick vidare och ställde sig återigen i soldatens väg som en tiggare, men i en annan skepnad; och när han kom fram tiggde han om en gåva av honom som tidigare. Bror Lustig talade som han hade gjort tidigare, och gav honom återigen en fjärdedel av brödet och en kreuzer. Sankt Petrus tackade honom, och gick vidare, men för tredje gången ställde han sig i en annan skepnad som en tiggare på vägen, och talade till Bror Lustig. Bror Lustig gav honom också den tredje fjärdedelen av brödet och den tredje kreuzern. Sankt Petrus tackade honom, och Bror Lustig gick vidare, och hade bara en fjärdedel av brödet och en kreuzer kvar. Med det gick han in på ett värdshus, åt brödet och beställde öl för en kreuzer. När han hade fått det, fortsatte han sin resa, och då mötte Sankt Petrus, som hade antagit skepnaden av en entledigad soldat, honom och talade så till honom: "God dag, kamrat, kan du inte ge mig lite bröd och en kreuzer för att få en drink?" - "Var ska jag skaffa det?" svarade Bror Lustig; "Jag har blivit entledigad, och jag fick bara ett bröd och fyra kreuzers i pengar. Jag mötte tre tiggare på vägen, och jag gav var och en av dem en fjärdedel av mitt bröd och en kreuzer. Den sista fjärdedelen åt jag på värdshuset, och drack upp den sista kreuzern. Nu är mina fickor tomma, och om du också inte har något kan vi gå och tigga tillsammans." - "Nej," svarade Sankt Petrus, "det behöver vi inte riktigt göra. Jag vet lite om medicin, och jag kommer snart att tjäna så mycket som jag behöver med det." - "Verkligen," sade Bror Lustig, "jag vet ingenting om det, så jag måste gå och tigga ensam." - "Kom bara med mig," sade Sankt Petrus, "och om jag tjänar något, ska du få hälften av det." - "Okej," sade Bror Lustig, så gick de iväg tillsammans.
Då kom de till en bondgårds hus där de hörde högljudda klagorop och gråt; så de gick in, och där låg mannen dödssjuk, och mycket nära sin ände, och hans fru grät och snyftade högt. "Sluta med det där vrålandet och gråtandet," sade Sankt Petrus, "jag ska göra mannen frisk igen," och han tog fram en salva ur sin ficka, och helade den sjuka mannen i ett ögonblick, så att han kunde stiga upp och var i perfekt hälsa. I stor glädje sade mannen och hans fru, "Hur kan vi belöna er? Vad ska vi ge er?" Men Sankt Petrus ville inte ha något, och ju mer bondfolket erbjöd honom, desto mer vägrade han. Bror Lustig, däremot, puffade till Sankt Petrus, och sade, "Ta något; vi behöver det verkligen." Till sist kom kvinnan fram med ett lamm och sade till Sankt Petrus att han verkligen måste ta det, men han ville inte. Då gav Bror Lustig honom en knuff i sidan, och sade, "Ta det, din dumma idiot; vi behöver det verkligen!" Då sade Sankt Petrus till sist, "Jag ska ta lammet, men jag ska inte bära det; om du vill ha det, måste du bära det." - "Det är ingenting," sade Bror Lustig. "Jag kan lätt bära det," och tog det på sin axel. Sedan begav de sig iväg och kom till en skog, men Bror Lustig började känna att lammet var tungt, och han var hungrig, så han sade till Sankt Petrus, "Titta, det är en bra plats, vi skulle kunna laga lammet där och äta det." - "Som du vill," svarade Sankt Petrus, "men jag kan inte ha något att göra med matlagningen; om du vill laga mat, finns det en kastrull för dig, och under tiden ska jag gå omkring lite tills det är klart. Du får dock inte börja äta förrän jag har kommit tillbaka, jag kommer vid rätt tidpunkt." - "Ja, gå då," sade Bror Lustig, "jag förstår mig på matlagning, jag klarar det." Då gick Sankt Petrus iväg, och Bror Lustig dödade lammet, tände en eld, kastade köttet i kastrullen och kokade det. Lammet var dock helt klart, och aposteln Petrus hade inte kommit tillbaka, så Bror Lustig tog det ur kastrullen, skar upp det och hittade hjärtat. "Det sägs vara den bästa delen," sade han, och smakade på det, men till sist åt han upp alltihop. Till sist kom Sankt Petrus tillbaka och sade, "Du får äta hela lammet själv, jag vill bara ha hjärtat, ge mig det." Då tog Bror Lustig en kniv och gaffel, och låtsades leta oroligt bland lammköttet, men inte kunna hitta hjärtat, och till sist sade han tvärt, "Det finns inget här." - "Men var kan det vara?" sade aposteln. "Jag vet inte," svarade Bror Lustig, "men titta, vilka dårar vi båda är, att leta efter lammets hjärta, och ingen av oss kommer ihåg att ett lamm inte har något hjärta!" - "Åh," sade Sankt Petrus, "det är något helt nytt! Varje djur har ett hjärta, varför ska bara ett lamm inte ha något?" - "Nej, var säker, min bror," sade Bror Lustig, "att ett lamm inte har något hjärta; tänk bara på det seriöst, så kommer du att se att det verkligen inte har något." - "Nåväl, det är okej," sade Sankt Petrus, "om det inte finns något hjärta, då vill jag inte ha något av lammet; du får äta det själv." - "Det jag inte kan äta nu, ska jag bära med mig i min ryggsäck," sade Bror Lustig, och han åt upp halva lammet och stoppade resten i sin ryggsäck.